
Det var en eftermiddag i mitten av april. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten, och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt päronträd; syrerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom, men lindarne bjödo ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar åt bofinkarne, som börjat bygga sina lavklädda bon mellan stam och gren; ännu hade ingen människofot trampat sandgångarne sedan sista vårens snö gått bort, och därför levdes ett obesvärat liv därinne av både djur och blommor.
-
Men solen stod över Liljeholmen och sköt hela kvastar av stålar mot öster; de gingo genom rökarne från Bergsund, de ilade fram över Riddarfjärden, klättrade upp toll
korset på Riddarholmskyrkan, kastade sig över till Tyskans branta tak, lekte med vimplarne på skeppsbrobåtarne, illuminerade i fönstren på stora Sjötullen, eklärerade Lidingöskogarne och tonade bort i ett rosafärgat moln, långt, långt ut i fjärran, där havet ligger. Och därifrån kom vinden, och hon gjorde samma färd tillbaka genom Vaxholm, förbi fästningen, förbi Sjötullen, utmed Siklaön, gick in bakom Hästholmen och tittade på sommarnöjena; ut igen, fortsatte och kom in i Daneviken, blev skrämd och rusade av utmed södra stranden, kände lukten av kol tjära och tran, törnade emot Stadsgården, for uppför Mosebacke, in i trädgården och slog emot en vägg.
I det samma öppnades två pilsnerflaskor på en krog i gamla stan, två dataprogrammerare satt och avnjöt varsin, var som skulle visa sig var segeröl för
tekniken och det fria internet, och den fria fildelningen.
Emellertid på gick samtidigt en rättegång vid Stockholms tingsrätt.
Längst bak i rättsalen satt papegojorna, ditflugna från alla världens nyhetsbyråer.
Till höger satt juryn "tolv edsvurna män"
Till vänster intill fönstret satt bisittarena "Den gode, den onde, den fule"
Längst fram vid domstolens mitt, en Stor Varulv till domare.
På domarens vänstra sida satt fyra stora drakar, som ännu bara väntade på att få spruta sin dödsbringande eld över de anklagande. Röken ur deras utvidgade näsborrar steg sakta mot taket. Drakarna som var målsägare i fallet, hade sponsrats av arbetslösa Hollywoodfilmstjärnors sista pengar och väntade på att slita se anklagande i stycken. Med vässde klor och och näbbar satt de med halvslutna ögon
likt gamar, som väntar på sitt offer....
I rättsalen infann sig även Kungligheter, prinsar och furstar som alla ville se hur en rättstat som landet Vasvärjniom dömde sina åtalade.
Det var Kungen av Bulgarien, Prinsen av Baktrien, Furstarna från Liturgien, Kejsaren av Kina, Astronauterna från Botswana, Presidenten av Arkadien,
Grevarna av Montecristo, Mullorna från Malmö, plantageägande mäktiga män från Missisippi, de tre vise männen, Faraonerna från Kamtjatka och inte minst Imamen av Fustendömmet Rosengård.
Alla satt de och stirrade spännt på fyra små vita kaniner, som satt på de anklagades bänk....
Allt medan sevrarna surrade svagt i bakgrunden
De fyra små kaninerna hade endast till försvarare en försynt herre vid namn Pettson
,som mest såg ut som en förskrämd lemur, hur nu en sådan ser ut ?
De fyra små kaninerna hade fått ta med sig var sitt försvarsobjekt som de nu satt och kramde i sina famnar.
Den första av kaninerna hade en penna och ett block eller kanske var det en bok ?
Den andra kaninen hade en liten kopieringsapparat och ett foto på en tavla målad av Picasso.
Den tredje kaninen hade något som liknade en kasettbandspelare och ett inspelat band med musik, eller var det kanske en video eller en DVD ? - Vad vet jag?
Hursomhelst...
Den fjärde Kaninen hade något som liknade ett USB minne i sin tass och ett digitalt räkneverk fastsatt vid densamma
- Ni ska hålla TYYYST, vrålade Varulven, som var stor still växten.
- Ni fyra är här inför rätta för ett av mänsklighetens största brott vrålade han, så högt att han till och med överröstade de sovande drakarnas snarkningar.
- Va ? pep den minsta kaninen - "Men vi är ju bara kaniner", pep han
Kaniner, sa den andra.
- Just så, kaniner sa den tredje.
- Vita Kaniner, tillade den fjärde, som verkade var lite kaxig för en kanin, om nu kaniner kan vara kaxiga ?
Allt medan servrarna surrade i bakgrunden.
Fildelning, vrålade varulven som nu var ursinnig på de fyra kaninerna.
Va fan är fildelning ? hördes från papegojorna längst bak i salen.
Fildelning ? Fildelning ?
Nu snattrades ordet från näbb till näbb , Fildelning?
- Tyst vrålade varulven igen.
Ordet fildelning, som varulven skrek så högt, det ekade ända till till Vaxholm förbi fästningen, förbi Sjötullen, utmed Siklaön, gick in bakom Hästholmen och tittade på sommarnöjena; ut igen, fortsatte och kom in i Daneviken, blev skrämd och rusade av utmed södra stranden, kände lukten av kol tjära och tran, törnade emot Stadsgården, for uppför Mosebacke, in i trädgården och slog emot en vägg.
Allt medan servrarna surrade i bakgrunden.
Nu vaknade en av Drakarna, och tog till orda:
-Det har rapporterats till oss om det fördärvliga kopierandet av, böcker, musik, film, konst och teaterpjäser och sedan vi om denna nyhet konsulterat våra vördade bröder har "Branchen" och vi funnit lämpligt att fördöma, förvisa och bannlysa sagda djävulska uppfinning av fildelning, på nedan angivna punkter:
1. Denna lätthet att förmedla sina tankar via internet tenderar uppenbart att skingra okunnigheten, som är civilicerade staters väktare och skyddsmur.
2. Det är att befara att bland böcker, musik, film, konst och teaterpjäser från utlandet kan finnas sådana om sätten att fullkomma de tekniska färdigheterna, information som i längden, det gud förbjude, skulle kunna väcka våra teknikers, fabrikörers geni, sporra deras verksamhetslust, öka deras rikedomar och en dag inge dem en själen lyftning och kärlek till det allmänna bästa, känslor som helt strider mot våra lagar.
3. Det skulle till sist kunna hända att vi fick historieböcker fria från det övernaturliga, som håller folket kvar i en lycklig enfald. Man kunde i dessa alster vara oklok nog att rättvist bedöma goda och onda gärningar och att anbefalla rättvisa och fosterlandskärlek, vilket uppenbarligen strider mot rättsväsendet i vårt land.
4. Det skulle med tiden kunna hända att stackars kulturtörstande, under den skenfagra men straffbara förevändningen att vilja upplysa människorna och göra dem bättre, kom att lära oss dygder folket aldrig bör känna till.
Vid uppläsning av denna punkten började mullorna från Malmö ana oråd, de tittade ängsligt på Imamen från Rosengård men sade ingenting.
Draken som nu började få eldstungor att slå ut ur hans käftar fortsatte--
5. Det skulle , genom att visa en ännu större vördnad för Gud och på ett förargelseväckande sätt tycka att han uppfyller allt, minska antalet pilgrimer till Mekka till stor skada för själarnas frälsning-
De fyra kaninerna hade vid detta långa anförande somnat
Allt medan servrarna surrade i bakgrunden
Fortsättning följer...